I Agneta Stenings skulpturer förekommer det ett geometriskt samspel. Symmetri och asymmetri avlöser varandra och en rörelse uppstår som utmanar det hermetiska och avbryter en annars så perfektionistisk jämnvikt i tinget. På så sätt skapas en dialog mellan tinget, betraktaren, omgivningen och det uppstår en rumslig dynamik. När naturelementen får lov att vara medskapare som exempelvis i hennes verk av en stjärna i granit, är hårdhet och mjukhet, kyla och värme -en och den samma.  Upprepningen närvarar utifrån flera perspektiv i Agnetas Stenings verk och förstärker därmed bilden av skapelsens eviga processer som förkunnar en lagbundenhet. Denna förkunnelse i samverkan med asymmetrins och symmetrins växelverkan öppnar i samma ögonblick möjligheten för det nya och okända.

/ Therese Holmgren, Göteborgs Konstförening.